Kapitel 15.

Sista kapitlet.

Återblick.

Vi gick längs med en korridor på flygplatsen som ledde till Gate 27, där vi skulle gå på planet tillbaka till London.

-Le plan de retour à Londres laisse en dix minutes. Embarquement se produit à la porte le 27. plane back to London leaves in ten minutes. Boarding occurs at the gate the 27th. Sa högtalar rösten.

- Vi måste skynda oss, planet lyfter om tio minuter! sa Niall och började springa längs korridoren.

Vi hann precis. Vi var dom ista som satte oss i planet och när vi hade spännt fast oss så började flygplanet lyfta.

Jag kollade ut genom flygplans fönstret och såg Paris och det upplysta Eiffeltornet.

Jag tog tar i Zayn's hand och kramde den hårt.

--------------------------

Annie's perspektiv.

Jag stod i min walk in closet och packade upp alla rena kläder, de smutsiga hade jag lagt i tvätten.

När jag var klar med att ha packat ur resväskan började jag packa den igen, den här gången med grejer till en solsemester på Kanarieöarna tillsamma med Louis.

- Annie? Har du packat klart? hörde jag Louis ropa nerifrån köket.

- Strax, jag ska bara packa ner solglasögonen.

- Okej, vi måste åka om en halvtimme.

Louis's perspektiv.

Jag stod nere i tjejernas kök och väntade på att Annie skulle packa klart. Hon kom ner från trappan, hon var verkligen så snygg!

- Då åker vi nu då, sa hon glatt.

Jag gick fram till henne och kysste henne, sa hejdå till dom andra och sen gick vi ut till taxin som väntade på oss.

Zayn's perspektiv.

När Louis och Annie hade stängt dörren in till huset hade det blivit ganska tyst, ingen visste vad dom´skulle säga elelr göra.

- Jag kommer strax, jag ska bara ut och hämta posten. sa Niall som reste sig och gick ut.

Efter en minut kom han tillbaka.

- Emilia, du har fått post, sa Niall och slängde ett kuvert till Emilia.

- Det är från Sverige sa Emilia glatt och öppnade det.

Hon läste, från att hennes min var jätteglad var den nu bekymrad, lesen. Til slut brast hon ut i gråt.

- Vad är det?! Undrade jag och rusade fram till henne där hon satt gråtandes i soffan.

Jag satte mig jämte henne och höll om henne.

- Vad är det? sa jag igen.

Hon försökte få fram orden mitt i all gråt, till slut så fick hon fram dom.

- Mamma.. ho-hon var med i en b-bil olycka, hon ligger i ko-oma. Och jag måste åka tillbaka till sverige..

Jag satt helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände hur tårarna började rulla nerför mina kinder..

Vi satt tillsammans i soffan och grät, dom andra satt och försökte trösta oss. Men det gick inte..

Vi hade somnat i soffan båda två, när jag vaknade på morgonen väckte jag Emilia men en kyss. Hon var fortfarande helt svullen runt ögonen efter all gråt, det var jag nog med. Men jag brydde mig inte.

- När åker du? min röst höll knappt när ag ställde frågan.

- Idag..

Hon började gråta igen, jag satt och höll om henne endan tills Niall kom men frukost åt oss.

- Tack Niall, sa jag och log mot han. Men detvar bara läpparna som log, inte ögonen.

Emilia's perspektiv.

Efter frukosten gick jag motvilligt upp på mitt rum och började packa ner allting, allt jag skulle ha med hem igen.

Min mobil ringde,jag kollade på displayen. Det var Annie.

- Hej..

- Emilia?! sk-ska du hem?

Jag hörde att Annie grät.

- Ja..

Jag kunde inte hålla inne tårnarna längre.

- Jag kommer sakna er så mycket! Och zayn.. jag skilljs ju från Zayn!..

Nu grät jag hysteriskt.

Efter en kvart hade vi båda lugnat ner oss och lagt på. Jag fortsatte att packa.

När jag hade packat med mig allt jag skulle ha med mig hem igen gick jag ner för trappan. Alla stod och väntade på mig. Jag kramade om all och sa hejdå.. alla grät. Jag sa hejdå till alla igen förutom Zayn, det var hansom skulle köa mig till flygplatsen.

 Vi satt tysta i bilen och grät, när vi var framme gick vi in på flygplatsen ahnd i hand. Zayn brydde sig inte om dom fans som var där utan bara fortsatte tt gå mot Gate 6 där mitt plan skulle gå från.

Vi var framme vid ombordstigningen nu och längre fick inte Zayn gå.

- Zayn! utbrast jag och kasta mig i hans armar och började gråta.

Han höll om mig hårt och vi stod så ändans til högtalaren ropade ut att jag skulle gå ombord planet.

- Jag älskar dig. viskade Zayn i mitt öra innan jag gick på planet..

Jag satt i planet och väntade på att vi skulle lyfta, min mobil pep till.

Jag hade fått ett SMS. Från Zayn..

" You Stole My Heart. "

Jag började gråta igen, jag ville inte lämna Zayn..

Två dagar senare. I Sverige.

Jag låg på soffan och kollade på TV när det ringde på dörren.

- Jag öppnar! skrek jag och gick och öppnade.

När jag öppnade dörren stod Zayn där. Jag blev alldeles chockad..

Han kysste mig, en lång kyss.

- Vad gör du här? undrade jag.

- Man lämmnar aldrig den man älskar..

Jag började gråta igen, fast den här gången av lycka.

-----------------------------

Sådär ja, nu var den slut.. ://

Skriv gärna en kommentar om vad ni tyckte om hela fanficen, om jag får tillräckligt många kommentarer tror jag att jag börjar på en ny ff snart ;) xx

Hoppas verkligen att ni tyckte att den var bra :') <3